Varför saknas representation från de svenska parlamentarikerna i utskotten för konstitutionella frågor, regional utveckling och transport, undrar Lars Lindgren, förbundsordförande Svenska Transportarbetareförbundet och Jan Rudén, förbundsordförande Seko i denna Utblick.  

I juni valde EU:s medborgare ett nytt parlament. I Sverige utsågs 18 ledamöter efter en valkampanj som var extremt fokuserad på att parlamentarikerna kan påverka EU:s beslut i för Sverige avgörande frågor. Nu är parlamentet valt och de svenska partigrupperna har bestämt sig för vilka utskott de ska delta i.
 
Den som hade hoppats på en allsidig täckning av EU:s inre arbete blir dock besviken. Sverige saknar representation i flera viktiga utskott. De svenska parlamentarikerna har i stället klumpat ihop sig i politiskt korrekta utskott med hög status.
 
Arbetet i EU-parlamentet styrs i hög utsträckning av de 22 utskotten. Varje parlamentariker tar plats som ordinarie ledamot i ett utskott och som suppleant i ett annat. Med sina 18 parlamentariker skulle Sverige kunna täcka in flertalet utskott med en ordinarie ledamot och en suppleant. Det har man inte alls gjort.
I stället har fem parlamentariker placerats i det viktiga utskottet för den inre marknaden medan lika många har placerat sig i miljöutskottet. Tre svenska parlamentariker har valt utskotten för ekonomi, utveckling, industri och medborgerliga rättigheter medan två exempelvis har placerat sig i utskotten för kvinnors rättigheter och fiske.
 
Inte en enda svensk ledamot finns i utskotten för konstitutionella frågor, regional utveckling, mänskliga rättigheter samt kultur och utbildning. Alltså: Inte en enda parlamentariker anser det mödan värt att sätta sig in i och påverka konstitutionella frågor nu när EU får allt fler överstatliga befogenheter.
Ingen lägger extra energi på det regionala perspektivet
trots att EU i sig satsar så hårt på regional utveckling i en tid när nationerna försvagas. Och ingen vill driva utbildningsfrågorna när Europas förmåga att utveckla konkurrenskraftiga ekonomier hänger samman med gränsöverskridande utbildning och kulturell samverkan.
 
Bland de utskott där våra parlamentariker bara har utsett en ensam suppleant finner vi bland annat försvarsutskottet och det för oss så aktuella utskottet för transport och turism. Där sitter en moderat.
 

Andra länder samarbetar uppenbarligen bättre för att få en bred representation. Kanske ser de ett värde i att det finns någon parlamentariker som kan hantera de frågor som det egna landets befolkning vill ta upp via parlamentet. Med svag eller obefintlig representation finns ingen att vända sig till. Såväl Finland som Danmark har exempelvis ordinarie ledamöter i transportutskottet.

 
De olika prioriteringarna tyder på att svenska parlamentariker prioriterar ord före handling. Utskottet för transport och turism behandlar konkret och direkt hur den fria marknaden för i första hand varor, men också tjänster, ska förverkligas i praktiken. Här finns de gigantiska problemkomplexen kring järnvägens harmonisering, lastbilskaoset och regelverk för gränsöverskridande trafik. Här hanteras också de miljöproblem som transportsektorn på den inre marknaden förvärrar om inte en medveten politik kan styra utvecklingen i en mer samordnad och klimatsmart riktning. Men intresset från de svenska parlamentarikerna är närmast obefintligt. Vi ser hur en

 

inrikespolitisk oförmåga/ovilja att utforma en klok transportpolitik i Sverige, nu avspeglas i likgiltighet på EU-planet, och bilden är den samma för alla partier.

Lars Lindgren
förbundsordförande STF

   

Jan Rudén
förbundsordförande Seko

Fotnot: Denna, något nedkortade artikel, har tidigare publicerats på SvD:s debattsida Brännpunkt.

Lämna en kommentar