Medborgarinflytande är vår tids modeord. Vill organisationer på allvar ta frågan på allvar krävs det att de släpper makten över beslut.

junior CC BY Matt Preston
junior CC BY Matt Preston

Tjänstemän i offentliga organisationer ställs allt oftare inför situationer där beslut och händelser väcker starka känslor bland medborgarna. Bostadsbyggande är ett sådant område där diskussionen allt oftare blir inflammerad. Många vill förtäta staden och se fler bostäder i sin kommun men problemet är att ingen vill ha dem ”på min bakgård”.

I Lidingö vill kommunen både förändra centrum och förtäta staden. Engagemanget har varit stort både hos de politiska partierna och hos medborgarna. Detaljplanen som presenterades väckte starka känslor och resulterade i att människor som motsade sig planen gick samman och startade en intresseförening.

Det är inte ovanligt att grupper organiserar sig för att visa sitt engagemang i lokala frågor. Just i det här fallet är motståndet både högljutt och intensivt. Föreningar använder ofta sociala media för att kommunicera och mobilisera medlemmar och Rädda Lidingö, som intressegruppen heter i det här fallet, har blivit en verklig röst att räkna med förutom de politiska aktörerna. De flesta applåderar detta. Det är självklart medborgarens rätt och kanske skyldighet att engagera sig i frågor som rör sin kommun.

Politiker å sin sida eftersträvar medborgardialog och att människor engagerar sig. Martin Sande som är delaktig i skriften 10 steg för dialog vid konflikter utgiven av SKL, menar dock att den förs på kommunens villkor. Medborgarna är välkomna att lämna synpunkter men på en viss tid och plats.

– Frågan är hur påverkbar kommunen egentligen är, säger Martin Sande.

Syftet borde vara att lyssna på medborgarna – inte att informera dem tillägger han. Medborgardialog eftersträvas av både politiker och tjänstemän men det finns ingen utvecklad modell för hur det ska gå till. Tidigare försiggick samtalet med medlemmarna i partierna men det var i en tid då alla stolarna i partilokalen var besatta. Idag är 1 % av befolkningen engagerade i partierna vilket gör att alltför få perspektiv blir representerade fortsätter Martin Sande.

– Samtalet måste flyttas dit människor finns och där de engagerar sig, inte för att försöka övertala dem utan för att lyssna på dem.

Politiken måste skapa förutsättningar för att fler ska kunna delta i samtalet och politikerna måste visa att de lyssnar. Om välfärden ska kunna finansieras framöver krävs att medborgarna är medskapare och ingår i samtalet. Och idag pågår samtalet snarare på de sociala medierna än i kommunhuset.

 – Det handlar om att släppa makten och dela på ansvaret. Men det ställer krav på tillit och relationer.

Frågan om hur det gemensamma ansvarstagandet ser ut är ännu inte klargjord. Men det handlar om att styra med förtroende för medborgarna och genom lyssnandet byggs detta förtroende menar Martin Sande. Vi ser ibland medborgarna snarare som ett hinder i våra processer än som medskapare. Det kommer att krävas mod hos de professionella medarbetarna samtidigt som politiken behöver ställa mer krav på dem.

Utmaningarna framöver i alla typer av utvecklingsprojekt kommer att handla om att tillåta människor att vara besvärliga.

– Demokrati handlar i grunden om vår förmåga att bråka – men konstruktivt. 

Lämna en kommentar