FINLAND: 78 procent av den finska kvällstidningen Iltalehtis läsare ställde sig spontant positiva till den vision om en nordisk förbundsstat som den svenska samhällsvetaren Gunnar Wetterberg kom med i slutet av oktober.  

Över 6000 läsare deltog i omröstningen. Några stora växlar ska självklart inte dras på en läsaromröstning, men som fenomen är det positiva mottagandet värt att notera. Det här gäller särskilt som många uppfattar att Finland och den finska kvällstidningens läsekrets kanske inte i första taget förknippas med sann nordism.
 
Positiva tongångar
Av läsarkommentarer på tidningarnas och etermedias webbsidor att döma har tanken på en nordisk förbundsstat tagit ännu mer väl emot av den svenskspråkiga befolkningen i Finland. Av de 48 personer som kommenterade nyheten på webbplatsen svenska.yle.fi var de allra flesta positivt stämda till visionen.
 
– Det bästa som kan åstadkommas! Kör i gång redan nu så har vi en framtid både ekonomiskt som språkpolitiskt, säger en läsare medan en annan konstaterar att de nordiska värdena definitivt skulle få mera tyngd genom en nordisk sammanslutning.
 
Mot bakgrund av att förslaget landade i god jord hos gräsrötterna är det en aning förvånande att vare sig politiker eller dagspress i någon större utsträckning har spunnit vidare på idén. Kanske hade Sydsvenskans Heidi Avellan mer rätt än hon själv kunde ana då hon i en ledarkommentar strax efter Nordiska rådets möte konstaterade att det råder brist på starka politiker som vågar drömma och driva.
 
Nordisk enhet ger tyngd
Hur kan man då förklara de positiva vibrationerna i Finland? Tja, grundläggande för federalismen är faktiskt att makten kommer nerifrån. Det kan ha bidragit till intresset just nu då förtroendet för den nationella regeringens agerande inte är särskilt stort.
En färsk undersökning visade nyligen att över hälften av finländarna för tillfället är missnöjda med regeringens agerande.
Valfinansieringsschabblet har inte precis spelat den sittande regeringen i händerna.
 
Dessutom har finanskrisen lärt oss alla, finländare som övriga nordbor, att internationella överläggningar och övervakning är allt viktigare i en globaliserad värld där allt hänger ihop och att enskilda nationer inte har mycket att säga till om i ett läge då cirklarna vidgas.  
En nordisk union skulle inte bara bli världens tionde största ekonomi, rejält större än både Ryssland och Brasilien, utan också en möjlighet för de nordiska länderna att med större tyngd hävda nordiska värden i EU, bland annat genom nyckelpositioner i EU-kommissionen.
 
I sin debattartikel i Dagens Nyheter konstaterade Gunnar Wetterberg att 25 miljoner invånare skulle förstärka den nordiska kulturen och öka korsbefruktningen mellan länderna. Marknaden skulle bli långt större än i dag.
 
Etappvis integration Wetterberg vill börja försiktigt med att lägga ut några saker till federationen. Han föreställer sig att förbundsstaten skulle ta hand om utrikes- och säkerhetspolitiken, finanspolitiken, lagstiftningens huvudområden, invandringen, arbetsmarknadspolitiken, forskningen och den högre utbildningen medan han utgår i från att lägre undervisning och socialpolitik kunde närma sig varandra utan gemensam styrning.
 
Var och en kan föreställa sig vad förslaget om en nordisk förbundsstat skulle innebära för de regionala utvecklingsprojekt som blir federala angelägenheter. En nordisk samling bakom infrastrukturella projekt skulle skapa ett annat tryck på EU-finansiering än vad som är

 

fallet i dag då nationerna ofta agerar var för sig.

Ta Kvarkenbron som exempel. En unionsbildning kunde ha positiv effekt på Kvarkenförbindelsens strategiska betydelse, speciellt i det fall det blir fart på transittrafiken till och från Ryssland.
 

Avfärdas som orealistiskt

Då de nordiska statsministrarna samlades till Nordiska rådets möte var de rörande ense om att förslaget om en nordisk förbundsstat var orealistiskt. Annat var ju heller inte att vänta, speciellt som ju en förbundsstat skulle beröva regeringscheferna och deras nationellt inriktade partier en stor del av den maktposition de åtnjuter i dag.
 

Därför behöver vi knappast förvänta oss något initiativ till vidareförädling av idén från detta håll.

Initiativet till en utredning måste komma från de nordiska regionerna, de parter som har något att vinna på att samarbeta inom en nordisk allians.
 
EU:s nya Östersjöstrategi kommer säkert att tillföra en hel del i konkurrenskraft, välstånd och miljöpolitik för de länder som berörs. Men samtidigt kan fokuseringen på Östersjöregionen fjärma oss från den nordiska dimension som många uppfattar naturligare.
 
I dag förfogar vi över ett nationernas Europa. Gunnar Wetterberg har med sin nygamla idé gett nordborna ett redskap med vars hjälp de – om de så vill – kan bygga ett regionernas Europa.
Ett gränslöst Norden är kanske närmare än vi tror.
 
Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Kenneth Myntti
Lämna en kommentar