GLOBALT: Oberoende av varandra så har Världsbanken och EU-kommissionen kommit fram till i det närmaste identiska bedömningar om hur ett stöd ska utformas för att ge störst effekt. Och OECD bekräftar regionernas nyckelroll i sammanhanget.  

Under EU-kommissionens femte sammanhållningsforum förra veckan fick företrädare från Världsbanken och OECD chansen att reflektera kring sina organisationers erfarenheter på de områden där nästa generation europeisk sammanhållningspolitik förväntas göra skillnad.   En stabil grund avgörande Philippe Le Houérou, vice ordförande på Världsbankens Europa- och Centralasienenhet, konstaterade att det fanns stora likheter mellan EU-kommissionens förslag till en framtida sammanhållningspolitik och Världsbankens egna slutsatser, framför allt när det gäller principerna för hur ett effektivt stöd skall utformas. Världsbankens villkor för långivning handlar om att först säkerställa de yttre ramvillkoren, det vill säga att ett land eller en region måste kunna visa att de har förutsättningar för att ta emot lånet och att det är trovärdigt att man kan betala tillbaka sedan. – Inom Världsbanken har vi därför med tiden gått ifrån ett utlåningssystem kopplat till krav på vissa investeringar, till ett system som är mer policybaserad och där kraven snarare är knutna till reformer av samhällsstrukturerna, säger Le Houérou. – Det betyder att samhällets strukturer måste bli långsiktigt hållbara. Annars spelar det ingen roll hur mycket vi lånar ut om systemet dras med en rad läckage. Allt skulle ju rinna ut i sanden, säger han.   Skräddarsy lösningarna Den policy man har i dag har har jobbats fram under Världsbankens 30 åriga historia: – För det första så insåg vi tidigt att det just krävs en hållbar makroekonomisk ram. Finns den inte så måste den skapas. Vi har också lärt oss att inte dela ut allmänna råd, det fungerar helt enkelt inte. Alla villkor måste skräddarsys utifrån en gemensamt ställd diagnos. Hit hör också det nödvändiga i att hitta ägare till en reform, så att inte reformarbetet faller mellan stolarna. För genomförandet ska det givetvis finnas tydliga ramar men finnas utrymme för viss flexibilitet, säger Le Houérou. Har Världsbanken väl sagt ja och satt upp villkoren så gäller det sedan att kunna hålla fingrarna i styr och inte gå in och försöka rätta till saker och ting, menar han. Avgörande för att nå goda resultat är i stället att stärka de inhemska institutionerna så att de tillsammans kan planera strategiskt. – Vår erfarenhet är att om de institutionella förutsättningarna finns så kan man emellanåt komma åt både kort- och långsiktiga utmaningar samtidigt, säger han. – De mest effektiva och högpresterande exemplen har samtidigt krävt att Världsbanken tillsammans med nationen eller regionen pekat ut tydliga resultat som ska nås under viss tid. Men detta har då krävt mycket analys innan man satt igång. Dessutom har sådana insatser krävt en systematisk uppföljning.   Den regionala nivån sitter på nycklarna OECD:s generalsekreterare Angel Gurría instämde med Le Houérou i sina reflektioner om den kommande sammanhållningspolitiken. – Regionerna spelar en helt avgörande roll i det här sammanhanget. Det är ju där som den policy som har störst betydelse sätts, säger han. – Vår erfarenhet säger oss att det mest effektiva är att utgå ifrån en lokalt knuten policy där ledarskapet utövas kollektivt och har en tydlig förankring både mellan sektorerna och till andra samhällsnivåer. Skälet till att Gurría och OECD så starkt poängterar den lokala och regionala nivån är att merparten av ett lands samlade investeringar styrs från dessa nivåer och det är här som ny policy också kan få snabbast genomslag. – Den regionala policyn har av samma skäl väldigt stort inflytande över den samlade innovationskraften i ett land, poängterar Gurría. – Rätt hanterad kan den samlade tillväxten i de större städerna få spridningseffekter över hela regionen och därmed också ut på landsbygden.   Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Per Holmström

Lämna en kommentar